För att använda en sliten event-klyscha; ALLA var där! (Även de lite mer dubiösa karaktärerna från ljusskygga kretsar som brukar tilldra sig Stockholmspolisens odelade uppmärksamhet – varför det också fanns ett gäng civilklädda spanare på plats under kvällen – allt enligt säker källa. Vad polisen spanade efter är däremot mer oklart – men visst; varför inte slå två flugor i en smäll och hålla koll på ”buset” samtidigt som det bjuds på bra underhållning? Rena löneförmånen till de underbetalda spanarna, ju!)

Och apropå det: Hörde ryktesvägen att Ove Rytter, arrangör av FitnessFestivalen i Göteborg, blev uppringd av säkerhetsfolket på Göteborgsmässan inför årets happening, med anledning av det också skulle bjudas på ”Fighter Extreme”-gala där nere. Mässfolket menade på att Ove var tvungen att komplettera med 20-talet ytterligare ordningsvakter, eftersom man befarade att hela Västsveriges bus skulle komma och ställa till med bråk i hallen, eller nåt. Ja, jag vet. Det låter långsökt och dessutom ganska orutinerat. Om du är trouble-maker så väljer du ju knappast att börja boxas med folk på en tillställning där stora delar av svenska fighting-eliten finns i publiken, eller hur? Och dessutom; vilka vakter skulle de ha hyrt in för att stävja dessa ”potentiellt aggressiva och farliga element”? Nu lugnade hela saken ner sig till slut och jag lade i alla fall inte märke till någon speciell bevakning i hallen. För självklart var jag där också – men mer om det inom kort.

Tillbaka till Hovet i november och ”Rumble…”. Jag försöker mig på en liten sammanfattning: Matcherna var av hög underhållande klass rakt igenom. En av alla höjdare under kvällen var Abbe Joof, som tog sig an den välrenommerade Artur Kyschenko. Abbe var i knackhård form, vägde in på 73,5 men såg lätt ut att väga 80 med en extrem definition på hela kroppen. Han visade dock att han kunde uträtta något med alla muskler också. Känslan var faktiskt, oväntat, att Abbe dominerade matchen i 2 ronder. Men Kyschenko är rutinerad och ingenting verkade riktigt bita på honom. Han visade dessutom kaxig attityd när han efter att ha halkat till och hamnat på mage, satte igång och körde några armhävningar…! Tyvärr torskade Abbe till slut dit i tredje på en hög spark från ukrainaren. ”Fan, det är ju jag som brukar göra såna där sparkar, och så går jag på samma grej själv, det är inte okej”, sa Abbe själv efteråt när han blev intervjuad av Sveriges egen fighting-nestor, Paolo Roberto. Men insatsen gav ändå mersmak för kvällen och vi skulle få se betydligt mer som imponerade:

Kvällens krigarmatchvar MMA-fighten mellan Sveriges Ilif Latifi mot japanen Tatsuya Mitsuno. Ett par sekunder in i matchen kom ett flygande hopp-knä från japanen och på den vägen fortsatte det. Ilif var illa ute flera gånger under matchen mot den stenhårda japanen, som hade brutala knän och visade upp bra tekniker på löpande band i stående. Men Iliif kom hela tiden tillbaka och kontrade med dundrande krokar som flyttade Mitsuno flera meter över ringgolvet. MenTatsuya kunde verkligen ta smällar och till sist avslutande han som han börjat; en överrumplande attack med hoppknä och snabb uppföljning av ett par knän till – och så var det godnatt för Ilif och glädjehopp för Tatsuya.

Ingen fattade förresten någonting av den efterföljande intervjun med glada Mitsuno. Vare sig han själv, Paolo Roberto eller publiken. Men alla var lika glada ändå. Intervjusvårigheterna som Paolo hade med de oftast fåordiga (ödmjuka?) segrarna i varje match, blev en återkommande punkt under kvällen som lockade till skratt. Antingen höll de tyst (förutom Abbe Joof), förstod ingen engelska, pratade obegriplig dito, eller så klämdes det fram kommentarer på någon slags mumlig skånska. Och det sistnämnda kan ju vara nog så tufft att begripa för Stockholmspubliken. Jag och alla rakade skallar runt mig satt som frågetecken mer än en gång.

Den gamla ringräven och kampsport-ikonen Jörgen Kruth var grym i sin blott 4:e MMA-fight! Dominerade sin motståndare Jaime Fletcher från början till slut. Frågorna är nu; hur långt kan Jörgen gå i sin MMA-satsning och framförallt; hur länge tänker han hålla på med denna sin nya gren? ”Jag får se, vi tar det steg för steg”, sa Jörgen själv.

I superfighten K-1 70 kg ÄGDE Marcus Öberg den ettriga fightern Gago Drago, som vi sett på många TV-sända galor tidigare. Kvällens höjdpunkt om jag får säga mitt (och det är ju det jag gör nu). Snyggare genomförd match mot så pass bra motstånd har sällan skådats av undertecknad.

Och sen, extra roligt för alla nostalgiker: En av Sveriges få boxnings-champions, George Scott, klev in i K-1 mot Lasse Myrberg och bjöd upp till (Let’s) dans! De båda herrarna bjöd på riktigt bra publikvärde och tempot var extremt med tanke på att vi faktiskt satt där och tittade på två fighters med en sammanlagd ålder på 85 bast! Föredömen var ordet!

Plus, självklart, en av våra allra mest framgångsrika fighters: Thaiboxaren Rickard Nordstrand. Han tog sitt mästarbälte genom seger mot Clifton Brown från Kanada och krönte därmed sin strålande karriär. Man ska lägga av när man ligger på topp, heter det ju. Och Rickard berättade i segerintervjun att han nu slutar tävla för att ägna sig mer åt familjen. Med detta sagt, gav han en låtsas-propp på Paolo Robertos haka till alla stora jubel. Men det var nog lugnt; Paolo har ju gjort sig känd som boxaren som verkligen kunde stå för en smäll.

Dags att låta händerna byta jobb jobb för en stund – alltså; på med handskarna, säcken väntar. Här ska jobbas upp en febertopp!

Din alltid lika ödmjuke,

Mr X

Till en början kommer Fruktbudet och Ara gemensamt ta fram träningsprogram, kostråd och fruktrecept som passar både på arbetet och i hemmet. Företag kommer också att få chansen att "vinna" Ara till föreläsningar och hälsoträffar.
     - I kampen för en bättre hälsa för alla, inte bara idrottsmän och kvinnor, ser jag en stor utmaning. Jag är övertygad om        att arbetsdagen blir mycket lättare om fler äter frukt på sina arbetsplatser. Själv äter jag minst 3 kilo om dagen, när        jag tränar. Det behöver inte alla göra, men ett par tre frukter om dagen gör underverk för de flesta, säger Ara        Abrahamian själv.
     - Ara är en renlevnadsman och en inspirationskälla för många. En bättre ambassadör för fruktens alla goda        egenskaper står knappast att finna. I tv-programmen "Mästarnas Mästare" och "Babben & Co" har han energiskt        propagerat för fruktens goda, säger Claes Mittjas, VD för Fruktbudet.

Mr X

Testresultaten kan du sedan använda i hur du lägger upp din träning, dvs. hur du bäst kan utnyttja dina genetiska styrkor för att kompensera dina motsvarande svagheter (om testet nu skulle råka visa att du har några sådana…).

Ja, vad ska man säga om det här? Undertecknad är skeptisk. Inte bara för att sajten där denna kvasivetenskap (eller i vart fall dåligt förklarade vetenskap) saluförs ser ut som ”World of Warcraft” eller ”Games Workshop” (kolla själv på www.warriorroots.com – snygga teckningar, dock…!). Utan också för att jag instinktivt är skeptisk till alla såna här flummiga amerikanska hänvisningar till urgamla krigarstammar som t.ex. de gamla brittiska kelterna. De historielösa jänkarna rör ju lätt ihop saker och ting. Det blir lite töntigt, överdrivet och därmed inte så värst trovärdigt när man mitt i alltihopa försöker klämma in vetenskapliga statements och hänvisa till vedertagen genforskning, m.m.
Men, men; testets tillförlitlighet, funktion och nytta intygas dock av flera kända MMA-fighters (vad nu det innebär för trovärdigheten i och för sig…) bl.a. av den väldigt kände och framgångsrike fightern Shane Carwin från Colorado, som menar att ”…testet är ett måste för den som vill ta sin idrottsliga prestation till nästa nivå”.

Du som ändå blir intresserad av det här tänket och vill gå ännu längre i att utforska din genetiska potential, kan även beställa en ”spårning” av din blodslinje genom ytterligare ett DNA-test. Du kan alltså – enligt Warriorroots – ta reda på om det verkligen är så som du har känt ända sedan du började träna kamp- eller styrkesport; att du härstammar från ett gammalt respektingivande krigarfolk. Båda testerna säljs förresten ”bundlade” till paketpris…

Så, funkar det här, eller är det bara gammalt (o)hederligt bondfångeri. Döm själv, jag tror du fattar vad undertecknad anser. Kommer osökt att tänka på ett gammalt ordstäv: ”Tron kan försätta berg”.

Mr X

Nu är det klart att TV4 kommer att sända en svensk version av ”Biggest Loser”, som i amerikansk version har sänts i Kanal 5 under hösten. I serien befinner sig ett gäng överviktiga på något slags träningsläger (det känns lite instängt, typ Big Brother eller nåt) och tränar med hjälpa av instruktörer för att tävla om vem som kan gå ner mest i vikt. Serien har sänts med stor framgång i inte mindre än 65 länder, bl.a. i Australien, USA, Storbritannien och Danmark.
Programchefen på TV 4, Fredrik Arefalk tycker att ”formatet”, som man säger i creddiga TV-sammanhang, är fantastiskt:     - Biggest Loser handlar om det viktigaste av allt – hur vi mår. Det är ett gäng modiga deltagare som ställs inför tuffa       utmaningar, men som har allt att vinna på att våga och orka möta dessa utmaningar. Vi kommer att få se starka       karaktärer och gripande historier i ett program som förhoppningsvis inspirerar oss alla i vår vardag, säger Fredrik       Arefalk och syftar då förstås på den kommande svenska varianten.

Mr X

David fann sig dock sekundsnabbt tillrätta och ropade direkt själv att man skulle tillkalla ambulans. Patrik Hedqvist från Luleå AK, legitimerad sjugymnast befann sig i lokalen och var snabbt framme vid David och kunde linda kompressionsförband och påbörja smärtlindrande kylning i väntan på ambulanstransport. Med hjälp av fler tillskyndande medtävlare lyckas man sedan klippa upp Davids speciella bänkpresströja och kränga av den från överkroppen. David fick så vänta i tio minuter innan ambulans anlände och sedan bar det av i ilfart till sjukhuset och väntande operation. Efter två timmar var Davids arm uppstagad och ihoplappad med plattor och ett antal skruvar och konvalescensen verkar inte ha blivit alltför lång för denna kraftkarl; mindre än två veckor efter olyckan var han tillbaka på gymmet för att träna (det fick bli lite lätt benträning, av förklarliga skäl…)

Men hur kunde denna sensationella olycka då ske överhuvudtaget? Ja, det hela har sin förklaring i de dräkter och material som numera är tillåtna att använda inom styrkelyftningen. David använde vid tillfället en extremt åtsittande och stabiliserande s.k. bänkpresströja, avsedd att hjälpa lyftaren att kunna utsätta sig för extrema viktbelastningar. De här dräkterna har redan tidigare ifrågasatts av många, inte minst av de aktiva själva. Materialet gör att vissa delar av kroppen får ”hjälp” att klara långt större belastningar än vad som skulle vara möjligt annars. Det gör i sin tur att tävlingsvikterna – men också träningsvikterna – ökar till extrema och riktigt riskabla nivåer. I jakten på nya rekord uppstår alltid extrema metoder, material och idéer – det har vi sett inom de flesta sporter. Det är bara det att inom just styrkelyft kan ju konsekvenserna av det hela bli rent förödande för en utövare.

Nu verkar det trots allt som om det blev ”slutet gott, allting gott” i Davids fall. Man får verkligen hoppas att armen läker ordentligt och att han kommer tillbaka till en nivå där han kan träna och tävla utan att ta större risker. Men kanske (förhoppningsvis) kommer också Davids olycka sätta fokus på materialfrågan igen inom styrkelyftningen; vart är sporten på väg egentligen? Man kan ju verkligen ifrågasätta om sporten nu inte passerat gränsen för vad som är fysiskt möjligt att lyfta. Fortsättning följer alldeles säkert.

Mr X

Vi människor må har utvecklat (eller invecklat, om man vill se det så) vår livsstil och våra samhällen under 1000-tals år. Men vi har fortfarande samma genetiska kod som är avsedd att hjälpa oss leva och överleva som våra forntida förfäder. Den moderna människan är inte på långa vägar så fysiskt aktiv som forntidsmänniskan var tvungen att vara. Man antar bl.a. att forntidsmänniskan dagligen gick runt 1,5 mil i sin jakt på föda och förbrukade minst den dubbla energimängden jämfört med dagens genomsnittsmänniska. Men inte nog med att all denna fysiska aktivitet brände kalorier, utan den underlättade även forntidsmänniskans förmåga att lära sig nya saker. Och på samma sätt förhåller det sig än idag, eftersom detta fenomen är genetiskt betingat hos oss människor. Så här ligger det till, i grova drag:

När man för första gången stöter på ett nytt fenomen och en första impuls skickas genom vårt nervsystem, ökar den elektriska spänningen i de nervceller som aktiverats av impulsen. Om cellerna aktiveras tillräckligt ofta ökar de sina kopplingar (synapser) till andra nervceller. Ett nätverk av nervceller börjar då byggas och ett nytt minne skapas. När man är fysiskt aktiv så frisätts de olika faktorer som startar igång just detta bildande av nya nervceller. Regelbunden fysisk aktivitet kan alltså bidra till att inlärningen förbättras. Ett exempel på detta är skolor som insett att regelbunden fysisk aktivitet faktiskt drastiskt kan förbättra elevernas studieresultat.

Mr X

1880 personer, med en medelålder motsvarande 77 år, deltog i denna drygt 5 år långa undersökning. Var 18:e månad undersöktes deltagarna med avseende på eventuell demens, graden av fysisk aktivitet och hur stor överensstämmelse, på en 9-gradig skala, deltagarnas egen kost hade med Medelhavsdiet.

282 personer utvecklade Alzheimer under uppföljningstiden. Måttlig mängd fysisk aktivitet (minst 1.3 timme med lätt fysisk aktivitet per vecka) innebar en minskning av risken för Alzheimer med 29 till 41 % (man använde flera olika beräkningsmodeller), medan hög aktivitetsgrad (minst 3.8 timme/vecka) minskade risken med 37 till 50 %, jämfört med den inaktiva gruppen. De som åt en kost som något sånär överensstämde med Medelhavsdieten minskade risken för Alzheimer med 2 till 14 %. De som följde dieten noggrant minskade risken med 32 till 40 %.

Författarna konstaterar således att en måttlig nivå av fysisk aktivitet och/eller en kost som liknar Medelhavsdiet skyddar mot att utveckla Alzheimers sjukdom. En person som både äter bra och rör på sig minskar risken med 61 till 67 %, men rätt kost respektive aktivitet ger också var för sig ett skydd.

Mr X

Enligt undersökningen finns flest trötta och orkeslösa bland 15-22-åringarna, skrämmande nog. Hela 62% i denna åldersgrupp uppger att de känner sig orkeslösa p.g.a. bristande fysisk aktivitet. Vän av sunt leverne måste ju rimligen se detta som alarmerande siffror, men resultatet kommer knappast – tycker i alla fall undertecknad – som någon överraskning. Under flera decennier har ju vikten av idrott och rörelse tigits ihjäl i läroplaner och skolbudgetar och det är ju ändå i riktig unga åldrar som intresset för idrott bör tändas, om vi på sikt ska komma tillrätta med ”folksjukdomar” som övervikt, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, ryggplågor och allt annat skit som hänger ihop med ett stillasittande liv.
Undersökningen tar upp även svenskarnas inställning till detta och (den statistiska) hälften av alla svenskar anser mycket riktigt att stillasittande aktiviteter, t.ex. som dataspelande, är ett hot mot barns och ungdomars hälsa. Fler kvinnor (55%) än män (45 %) är oroliga för barnens hälsa. (Vadan denna genus-differens…?)Störst är oron bland 36-55-åringar generellt, medan den är minst bland de unga själva! Men i och med det sistnämnda är ju analysen kristallklar: De unga måste så klart få lära sig av oss vuxna vad som är bra och vad som inte är bra – precis som när det gäller allt övrigt i det (snart bortglömda) uppfostran! Riktigt oroande är att endast 3 av 10 svenskar säger att de tänker stimulera sina barn till att röra på sig. Jag menar, när 7 av 10 redan gör det för egen skull… Vad är det egentligen som är fel här? Det tycks som att hela landet behöver ännu mer av information kring träning, kost och hur man lever ett regelbundet aktiv liv. Och varför.

Mr X

Med ökande ålder förlorar våra celler motståndskraften mot stress. Redan i 40-årsåldern, minskar våra hjärnors volym med cirka 5 % per 10 år upp till 70-årsålder, då det går ännu fortare (skrämmande, men sant!). Orsaken kan vara minskad användning av nervcellerna vilket gör att blodkärlen runt cellerna minskar i antal, dvs återbildas. Det gör i sin tur att mindre näring, syre och tillväxtfaktorer kommer fram till cellerna. En annan orsak kan vara tilltagande minskning av blodflödet på grund av åderförfettning eller hjärtsvikt.
Men: Motion kan motverka detta genom att öka cellernas stresstålighet, vilket gör att färre av dem dör. Man vet nämligen att motion sätter igång och förbättrar tillväxten i nätverksbyggandet mellan nervceller hos äldre, precis som hos yngre.

Mr X

Vi har redan sett det med allas vår ikon Arnold, som om han inte vore av utländsk härkomst säkert redan hade legat bra till för världens mäktigaste ämbete; USA:s presidentpost. Nu kommer ett liknande exempel i dagen, i och med utnämningen av Jeff Oreck till Finlandsambassdör. Jeff Oreck är 3-faldig vinnare av Colorado Masters i +45-, respektive +50-års klasserna (2004-2006) och ser fortfarande ut som om han skulle kunna ta hem en och annan buckla i sin favoritidrott. Han lär dock ha många fler strängar på sin lyra och en ganska brokig bakgrund, bl.a. har han arbetat som turistflottare på Colorado-floden, varit fäktningsinstruktör och skrivit böcker om amerikansk skattelagstiftning. Jeff Oreck tycks förvisso ha jobbat brett och hårt i sina dar, men han har också en del att brås på: fadern Bruce Oreck är en välkänd entreprenör i USA, mest känd för dammsugare och luftrengörare. Jeff Oreck sägs vara intresserad av miljöfrågorna, är det månne i faderns värv vi hittar den kopplingen? Summa summarum; kul med några riktigt bredaxlade representanter i världens diplomatkår!

Mr X

Folkbladet i Norrköping kunde nämligen nyligen berätta om att yogaträning har blivit riktigt populärt som träningsform på anstalter runt om i Sverige. Eva Seilitz är personen som ges det mesta av credden för den här utvecklingen. Hon fick som kvinnofridssamordare en förfrågan från Norrtäljeanstalten om hon kunde tänka sig att introducera yogan i fängelserna och därifrån har intresset nu alltså spridit sig rejält.

- Det är perfekt för interner som kanske sitter inlåsta nästan 23 timmar om dygnet och tack vare att vi använder oss av intern-TV har de även möjlighet att träna när det själva vill, säger Eva Seilitz till Folkbladet. Motionsledaren på Kronobergshäktet i Stockholm, Barbro Wiktorsson, har två grupper om tio personer som kör yoga med henne två gånger i veckan och menar att det just är de ”biffiga” internerna som redan har tränat mycket styrketräning i sina dar som är de mest intresserade och aktiva inom yogan.

Man menar också att yogans förebyggande effekter blir bättre ju tidigare man börjar. Att kunna byta ilska och aggression mot välbefinnande och självinsikt har stor betydelse för alla, men kanske än mer så för de som tidigt hamnat snett i livet och kommit in på brottets bana. Samira Abutaleb jobbar med ungdomar inom frivården i Göteborg och hon märker en tydlig effekt av yogan bland unga som börjar:
- Många av ungdomarna har sömnproblem, de är orliga och stressade. Nu får de en möjlighet att lyssna inåt och det är nödvändigt att hitta ett lugn för att kunna förändra sitt liv, säger Samira.

Mr X

Kan formen på en hockeyspelares ansikte verkligen avslöja om han är aggressiv i sitt spel eller inte? Forskare från universitetet i Ontario i Kanada hävdar i alla fall att det finns ett samband här. I en studie undersökte de förhållandet mellan ansiktens bredd och höjd hos ett antal hockeyspelare och resultaten gav faktiskt belägg för tesen. Genom att studera mängder av porträtt av professionella kanadensiska hockeyspelare, mäta förhållandet mellan ansiktshöjd och –bredd hos dessa och slutligen jämföra med antalet ”ihopjobbade” utvisningsminuter under en säsong, kunde man alltså presentera ett starkt samband mellan brett ansikte och tid i utvisningsbåset.

Bredd på ansikten har en koppling till höga halter av testosteron, menar forskarna, vilket i sin tur kan kopplas till mer aggressivt beteende. Så det finns en viss logik i det hela. Tänk på det nästa gång du kollar in en NHL-match. Förresten, vetenskapen borde ju gälla för oss svenskar också – så häng med i elitserien, för dina statistiska anteckningar och låt mig veta om det här verkar stämma…!

Mr X

Matti Leijon, folkhälsovetare vid Centrum för primärvårdsforskning vid Lunds Universitet, har gjort en avhandling i ämnet och undersökt användningen av motion på recept i Östergötland. Det visade sig bland annat att bara ungefär hälften av dem som fick fysisk aktivitet på recept utskrivet följde ordination. Å andra sidan var det ju just de som var minst aktiva som följde ordinationen i störst omfattning. Avhandlingen visade även att personer med högt BMI och dålig ekonomi (!) hörde till de grupper som främst ville ha hjälp med att höja sin aktivitetsnivå. I avhandlingen kunde Matti Leijon också konstatera att följsamheten till ordinationen var som störst om patienterna ordinerades en egen aktivitet som promenader eller cykling, i stället för organiserad motion. Däremot spelade det ingen roll om det var en sjuksköterska, läkare, sjukgymnast eller någon person inom annan yrkesgrupp som hade ordinerat aktiviteten.
Alltså: Om du känner dig riktigt ur form och har svårt att komma igång, be någon av dina trovärdiga och seriösa vänner skriva ut ett recept på ett genomtänkt träningsprogram – det borde ju fungera det också. Eller, som ett lite mer seriöst tips; ta kontakt med en personlig tränare, så blir det riktig rätt redan från början!

Mr X

Nordens största gymkedja, SATS, tänker nu enligt uppgift ta bort samtliga sina solarier från sina 150-talet anläggningar! Kedjan menar att de vill stå för ”hälsa” i varje avseende och ambition och eftersom flera forskningsrapporter återkommande varnar för att det finns risker med solningen, så får inte SATS ihop just solariesolning med hälsobegreppet. Den senaste forskarrapporten man stödjer sig på och hänvisar till heter ”Artificial UV Radiation and Skin Cancer” och är framtagen av The International Agency for Research on Cancer (IARC).

SATS har tagit ett väldigt radikalt beslut här, milt uttryckt. Rätt eller fel? Själv är jag högst tveksam till hur genomtänkt och förnuftigt det är. Det finns ju gott om forskning som tydligt påvisat att just solljus är något som vi behöver en viss regelbunden dos av, bl.a. är det den viktigaste källan till D-vitamin vilket i sin tur är ett viktigt ämne för att motverka cancer i största allmänhet. Risken för prostatacancer är t.ex. dubbelt så hög hos män som får för lite sol. I det sammanhanget kan det också vara intressant att känna till att solning av just ”det manliga paketet” är nyttigt. Det kände redan de gamla grekerna till och förordade naken-träning utomhus i solljus för bästa effekt. Självaste ordet ”gym” kommer för övrigt från grekiskans ”gymnos” som betyder… just det; naken.

Solariebranschen protesterar (naturligtvis) högljutt mot SATS vägval och menar att beslutet bygger på felaktig information. Jag är benägen att hålla med, åtminstone finns det skäl att vara kritisk: För det första har forskargruppen IARC starka kopplingar till kosmetikaindustrin (man är sponsrade, för att tala klarspråk) och samma kosmetikaindustri tjänar ju stora pengar varje år på allehanda solskyddskrämer (och brun-utan-sol också, för den delen). En annan internationell forskargrupp har samtidigt avfärdat IARC:s studie som ”oäkta och förfalskad”. Läste själv igenom rapporten och kunde konstatera att antalet soltimmar i studien var högre än i någon tidigare studie och att ingen direkt koppling mellan melanom och spenderad tid i solarier kunde påvisas.

Att solariebranschen får hicka när den största gymkedjan är på väg att lyfta ut sina solariesängar, är ju inte så underligt – det är mycket pengar i olika hyres- och leasingkontrakt som står därute, för att inte tala om vad som omsätts på service och nya lysrör varje år… Hur går det förresten om fler anläggningar följer SATS exempel? Om det händer, ska åtminstone jag kolla i ”Blocket” efter en bättre begagnad säng att lyfta in hemma…!

Och så här håller det på. Debatten om vad som är riktigt och sant om solariesolning fortsätter. Själv lutar jag mot den hederligt svenska inställningen att lagom alltid är bäst – det mesta i livet kan bli farligt eller skadligt för oss skröpliga människor om vi använder det/utsätter oss för det i överflöd. Det är inte helt riskfritt att lyfta svintunga hantlar för jämnan på gymmet heller – däremot är det inte skäl nog att göra sig av med hantelstället…
Min egen högst personliga rekommendation till dig som orkar lyssna bli därför: Sola med måtta och korta stunder varje gång, vare sig du ligger i solariet eller på beachen. Och befinner du dig på den sistnämnda, kan du lika gärna passa på att slita av dig badbrallorna och köra ett tufft träningspass samtidigt enligt ”grekiskt” recept. Korta ”nudist-pass”… Blir det trenden nästa soliga sommar, månne?

Mr X